Hederskultur och kvinnors rättigheter

De största svenska kartläggningarna (Stockholms stad 2018 & 2024, Göteborgs stad 2017, Uppsala 2018) visar samstämmigt att 10–20 % av flickorna i högstadiet i undersökta områden lever med tydliga hedersnormer: villkorad oskuldsnorm, förbud mot pojkvän, kontrollerade fritidsaktiviteter, hot vid avvikelse. Nationella kompetensteamet uppskattar att uppemot 240 000 unga i Sverige lever under hedersrelaterad kontroll i någon form.

Brå:s rapport 2022:7 dokumenterar att hedersmotiv förekommer i en tydlig delmängd av det dödliga våld som drabbar unga kvinnor i Sverige. Fadime Şahindal (2002), Pela Atroshi (1999) och Maria Barin Aydin (2023) är de mest kända fallen, men Brå konstaterar att hedersvåld är systematiskt underrapporterat eftersom det ofta sker inom familjen.

Det här är inte enstaka incidenter. Det är ett kontrollsystem som följer med från ursprungsländerna och som vi i Sverige har varit ovilliga att se i ögonen.

Skolinspektionen och Skolverket har återkommande rapporterat om situationer där flickor inte tillåts delta i simundervisning, sex- och samlevnad eller idrott. Bostadssegregation, religiöst styrda friskolor och informella könsuppdelade aktiviteter har dokumenterats i flera utsatta områden (DN/SVT 2017–2024, Skolinspektionens granskningar av konfessionella friskolor).

Sverige införde brottet "hedersförtryck" först 2022 (BrB 4 kap. 4 e §) och en straffskärpningsgrund för hedersmotiv 2020. Det är decennier efter att fenomenet började dokumenteras. Antalet anmälda hedersbrott fördubblades första året lagen var i kraft — vilket Brå tolkar som tecken på tidigare underrapportering snarare än faktisk ökning.